~En detektiv på uppdrag~

 

Här var det.

Oljefälten, äntligen var vi framme.

"Såja Wild, du får stanna här" sa jag och band upp Wild vid ett träd en bit bort.

"Jag vill inte att du halkar i oljan och blir helt smutsig ju, kommer strax killen!"

Jag sprang bort till de stora borrarna, det luktade starkt av olja.

"Fy.." tänkte jag när jag såg de stora pölarna med olja.

Det var tomt där, tur att inte mr Kembell eller hans män var där nu.

Men de hade visst glömt kranen på eftersom det rann massa olja ur ett rör.

"Något måste här ju finnas"

*Suck*

Men jag hittade inget, det verkade lönlöst.

 

Plötsligt fick jag syn på en lapp.

Den fladdrade och satt fast med ena hörnet under en stor maskin.

Jag gick fram och tog upp lappen.
"Hur kan jag missat denna?" sa jag för mig själv och läste sen:

"Kontraktet gäller.." "Underskrift: Mr Kembell " "Godkänt av: _"

Man såg knappt något.

Lappen var smutsig och söndrig, mer än halva var bortriven.

"Jag får väl leta mer.." suckade jag.

"WROOM" en bil kom körandes.

Jag trodde den skulle köra på mig, men den stannade precis framför mig.

En man hoppade ut, han hade fula illaluktande kläder på sig.

"Du där, du? Vad gör du här, snorunge? Vad håller du på med, va?!" han ställde sig framför mig.

Han skrek och viftade med armarna, jag kunde inte svara.

"Hey?! Din unge, ska jag ringa chefen? Han kommer inte bli glad!"

Han viftade med armarna mot mig.

Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag sprang bort.

 

Wild stod där, inte allt för långt bort, som tur var.

Jag hoppade snabbt upp på hans rygg.

"Kom igen killen!" jag satte skänklarna i hans sidor och han kom fram i galopp nästan direkt.

Han galopperade fort och vinden blåste i mitt hår.

När vi var en bit bort kollade jag bakåt.

Mannen stod kvar, han hade en mobil i handen.

Det såg ut som att han pratade med någon i telefon.

På vägen hem tittade jag inte bakåt mer.

Jag bara höll i tyglarna och smackade på Wild.

 

Jag satt av snabbt och skyndade mig in med Wild i hans box.

"Har du bråttom? Det var en väldans fart på dig" det var Steve.

Jag kunde inte berätta om vad jag gjort för Steve.

Han fick inte stoppa mig från att ta reda på vad som pågår!

"Nejdå, vadå? Är det nåt fel?" svarade jag.

Steve tittade på mig lite misstänksamt.

"Nej, inget fel med det. Jag bara undrade"

"Bra då, jag sticker nu" sa jag snabbt.

Jag ville inte att han skulle börja fråga vad jag gjort eller var jag var.

"Okej, passa tiden nu!" ropade han efter mig.

Jag hade redan börjat gå, jag låtsades att jag inte hörde.

Jag gick mot Vingården, jag visste inte riktigt varför.

 

När jag var framme vid stallet hörde jag ljud, någon var ledsen.

"Det var mitt fel! Jag skulle inte lämnat henne så, nu är det försent!"

Jag tänkte efter en stund, det lät som Pauline.

Jo, det var hon, jag hörde det nu.

Jag gick in i stallet, där på en stol satt Pauline.

Bredvid stod Judy och såg förtvivlad ut.

"Nej, nej. Det var inte ditt fel" tröstade hon.

"Hej.. Vad är det? Har det hänt något?" sa jag frågande.

Judy svalde och svarade sedan:

"Paulines häst är försvunnen, vi vet inte var hon är"

Pauline fortsatte gråta och höll händerna för ansiktet.

"Jag är så ledsen.. Jag ska hjälpa till att hitta henne. Jag lovar" sa jag.

"Tack.." snyftade Pauline.

Judy nickade tacksamt och log svagt mot mig.

Nu hade jag ett till uppdrag.